Just nu tänker jag på

Några ord om det ordlösa, eller: Är det där fotot av Buckingham Palace verkligen Buckingham Palace i sig?

Det här är något jag tänker på just nu, eller i ärlighetens namn, något jag tänkt på väldigt länge.
Det blir nämligen lätt en tankevurpa för mig när jag söker ny inspiration och letar bland fotogrupper därute i den virtuella världen, och ofta stöter på de där som säger sig ägna sig åt abstrakt fotografi. Det går liksom inte ihop för mig, och kanske har jag snubblat som värst över min egen övertygelse då jag fått en inbjudan att bli medlem i någon sådan grupp, eller fått frågan: Skulle du vilja publicera din bild i vår grupp? Och faktiskt svarat ja, trots att jag snubblat rätt rejält inombords.
Fast det är ju lite smickrande också, att bli inbjuden någon gång som omväxling, även om jag inte håller med om grundförutsättningen. Och det är ju inte så att jag gått och blivit medlem i SD, bara för att den där broschyren jag fick i brevlådan var så tjusig och att själva inbjudan i sig gjorde mig smickrad. Jag har ju bara gått med i en grupp för abstrakt fotografi, trots att jag möjligen haft lite väl stort överseende med min egen övertygelse om att idé och teknik inte hör ihop här. Lite ryggradslöst, men rätt harmlöst trots allt.

A Day at the Beach

Fast om jag nu skall vara helt ärlig så har jag aldrig uppfattat att det jag ibland gör som fotograf skulle kunna räknas som abstrakt, eftersom jag i grunden tycker att det finns ett motsattsförhållande här, en begreppsförvirring mellan teknik och idé; alltså mellan fotografi och begreppet abstrakt. Så nu tänkte jag att jag skulle försöka gå till botten med frågan, försöka förstå vad den här motsatsen handlar om, och om du vill följa med in i min nördiga, stundtals lätt förvirrade hjärna, full av spekulationer, halvsanningar och mest frågeställningar och reda ut det här, eller i alla fall för en stund intressera dig för ett högst personligt resonemang kring min egen begreppsförvirring, så är du välkommen att fortsätta läsa.

Om inte, om du som så många antagligen tänker; Strunt samma vad man kallar saker för, eller Det där skiter jag fullständigt i, ja då rekommenderar jag dig att genast sluta läsa, för nördigt kommer det sannerligen att bli. Fast du kan ju titta igenom bilderna i stället och fundera själv, låta dem föra sin egen talan, eller för den delen konstatera att bilderna inte säger dig något alls.

On this Ground

Nåväl för att kunna reda ut det här så bör jag kanske först ta reda på vad begreppet abstrakt står för, vad ordet helt enkelt betyder, så då har jag googlat på ordet och hittade följande som jag tyckte kändes rätt intressant: Endast genom tanken förnimbar – abstraktion – abstrakt – icke föreställande. Att koppla ihop begreppet abstraktion med abstrakt, uppfattar jag dock som rätt märkligt, men jag kommer till det senare. På andra ställen pratas det om motsatsen, alltså abstrakt kontra konkret. Och då, som jag tolkar det hela: Konkret i bemärkelsen fysisk verklighet och abstrakt i bemärkelsen av tanken förnimbar inre verklighet.

Square  One

Men då kan jag inte låta bli att börja tänka på konkretismen, den där riktningen inom konsten som fick sitt namn 1949 efter en legendarisk utställning på Galerie Blanche i Stockholm och räknas till en av efterkrigstidens viktigaste konstriktningar och som jag alltid sett som höjdpunkten inom abstrakt bildkonst. Men där konstnärer som till exempel Olle Baertling, eller Lennart Rhode talade om den konkreta konsten, som en slags motsatts till det abstrakta: En konst, som har utvecklats ur sin egen, naturliga resurs och därmed är autonom. En konst som inte föreställer något annat än sig själv. För mig har den idén i sanning alltid handlat om det abstrakta i ordets rätta bemärkelse, och då blir det aningen märkligt, när man talar om den konkreta konsten som motsatsen till den abstrakta. Konkretismen för mig är det mest abstrakta man kan tänka sig, men å andra sidan så handlar detta om ett manifest sprungen ur konstnärers idéer och dessa kan ibland vara rätt konstiga helt enkelt. Ofta underbara, lätt provocerande för tanken men inte alltid helt evidensbaserade. Eller så handlar detta helt enkelt om begreppsförvirring. Att jag inte riktigt tagit reda på vad motsatsen till abstrakt faktiskt står för.

Stripes X3

Idén inom den konkreta rörelsen handlar i alla fall om att konsten skulle fungera autonomt, att den utvecklats ur sin egen naturliga resurs. Men vad betyder egentligen det, att ha utvecklats ur sin egen naturliga resurs? Handlar det om att konsten kan vara helt fri från associationer eller referenser till vare sig det av tanken förnimbara, eller den gripbara fysiska verkligheten? Jag tänker att Konkretismen försökte vara en rörelse där konstverken inte skulle lämna minsta spår av mänsklig hand och tanke och därmed handla om en helt egen, konkret ny och autonom verklighet. Men om detta nu är sant, hur kommer det sig då att både mänsklig hand och tanke var inblandad i den kreativa processen, i formandet av själva idén och i utförandet av konsten? Jag menar, konstverken var ju inte tillverkade av maskiner, dom hade inte målat, eller konstruerat sig själva. Idag har vi AI, men även i den processen finns människan inblandad, i alla fall än så länge. Nu vet jag att Olle Baertlings idé var att måla på ett sådant vis att inga spår av hans penseldrag skulle vara synliga i verken, som om målningarna målat sig själva, eller tillverkats av maskiner. Men redan där har vi en idé, utformad och tänkt av en konstnär, redan där har vi på sätt och vis landat i ett abstrakt tänkande och därmed faller tanken på bilden som inte föreställer något annat än sig själv, som är helt autonom, och står i motsatts till den abstrakta.

Organic Etch

Nå, när det gäller bildkonst i allmänhet så pratar man i alla fall gärna om figurativt eller non-figurativt, alltså å ena sidan någon form av realism; att förhålla sig till det man ser och i någon mening avbilda detta, eller å andra sidan det non-figurativa; att helt och fullt ägna sig åt det inre seendet och bortse från det konkreta, det yttre och reella. Det här är ju fullt möjligt om man är en bildkonstnär, som ägnar sig åt måleri, eller skulptur, eller liknande, att bara ägna sig åt seendet, eller bara ägna sig åt sin egen inre konstruktion, men hur är det då med oss fotografer?

Quietly Falling

 Konkret, för mig, i fotografins universum, handlar om att se och att fånga det man ser på bild. Alltså jag befinner mig på en plats, tar upp min kamera och tar en bild av det jag ser. Det är grundförutsättningen för mig som fotograf. Kameran som verktyg förutsätter en absolut länk mellan det konkreta och de val jag gör med min blick, och då blir ju motsatsen, alltså det abstrakta en omöjlighet, eftersom det abstrakta inte har sin utgångspunkt i den yttre förnimmelsen av något gripbart verkligt, utan bara handlar om ett inre seende, eller en inre konstruktion.

Faktum är att det kameran inte ser, eller för att vara mer exakt; det du som fotograf inte låter kameraögat se, finns inte. Enkelt och praktiskt att ha i minnet.

Skin

Men å andra sidan så har jag ju som fotograf möjligheten att välja vad jag ser och hur jag förmedlar detta seende. Jag kan välja att beskriva något dokumentärt, alltså skapa en länk mellan min blick och det jag och kameraögat tittar på och göra det så pass tydligt att en betraktare av den färdiga bilden direkt förstår att detta är en avbildning av något förnimbart verkligt, men jag kan också välja att avbilda det jag ser på ett sådant vis att länken mellan det sedda och det förnimbart verkliga blir mindre tydligt, antingen genom de val jag gör eller genom att manipulera med fotot. Fast det är fortfarande en avbildning av något jag sett i verkligheten omkring mig, manipulerat eller inte.

Smirk

Så i vilket fack skulle man då kunna sätta in dessa mindre verklighetstrogna fotografiska avbildningar om man valt bort abstrakt fotografi? Ja det finns många fack att sätta dem i, om man verkligen måste. Kanske surrealism, eller konceptuellt, kanske minimalism eller varför inte bara konstfoto. Själv brukar jag tagga sådana bilder som abstraktioner, alltså inte abstrakt utan abstraktion, vilket är en skillnad, som jag ser det.

Begreppet abstraktion ringar ju in all fotografi, ja egentligen all form av bild, när man verkligen tänker på saken. För visst är det väl så här, om sanningen skall fram, att ett fotografi eller en målning av Buckingham Palace inte är Buckingham Palace i sig, det är ju en bild av byggnaden och i den bemärkelsen en abstraktion. Vill du se och uppleva Buckingham Palace i den verkliga, konkreta världen så behöver du åka till London.

The Swamp

Nåväl, till sist skulle jag vilja be administratörerna för de här grupperna som kallar sig för till exempel Abstrakt Fotografi att döpa om sina grupper till Abstraktioner inom fotografi, eller något liknande, men det blir förmodligen inte lika klatschigt som Abstrakt Fotografi, så begreppet är nog här för att stanna. Och när man dessutom tittar in i många av dessa grupper så blir det rätt tydligt att varken administratörer eller medlemmar, har funderat det minsta på vad begreppet abstrakt egentligen står för. Det tillhör nämligen inte ovanligheten att se bilder av katter och hundar, fruktkorgar och annat taggade som abstrakt. Så för de allra flesta av oss så spelar det här med begrepp uppenbarligen ingen roll alls, eller som någon säkert skulle säga: Nej, det där skiter jag fullständigt i!

Jag tänker dock att om man aldrig reflekterar över de val man gör som fotograf, vare sig det handlar om seendet eller tanken, om idé eller utförande så är det lätt hänt att man stannar upp som kreatör, och blir en i mängden utan ett eget personligt uttryck, ett eget bildspråk. Tanke, seende och utförande måste alltid kännas djupt förankrat i ens personlighet och jag är helt övertygad om att vägen dit är kunskap och medvetenhet och att ständigt fråga sig varför.

Untitled

2024-02-03 00:23   Måns H

Kul och samtidigt lite krävande läsning! Ett inlägg i en mer än hundraårig diskussion med ännu äldre rötter.

Flera av bilderna förefaller mig vara vad också jag skulle vilja kalla abstraktioner. Deras innehåll är mer bilden i sig och de associationer den kan ge än en dokumentär avbildning.

"Smirk" är väl rent tekniskt sett avbildande, men ser ju ut som nåt verk av Ulf Lundkvist, skaparen av Assar.

"Skin" en jävla obehaglig bild och det är säkert meningen!

Svar från Poromaa 2024-02-03 08:31

Tack Måns för att du orkade traggla dig igenom texten och hittade något kul, eller intressant i den trots allt. Jag vet att jag ibland kan bli aningen långrandig, men när jag satte i gång den här bloggen så tänkte jag verkligen att nu skriver jag om det jag tänker på, från högt till lågt, från kortfattat till långrandigt, krävande eller bara lätt och flytande. Såsom det ju är, när man funderar på tingens ordning. Allt är ju inte helt enkelt, och allt är heller inte svårt och komplicerat, men just det här ämnet har jag funderat på till och från så länge att jag nog ville få det lite ur systemet. Vet inte om det lyckades, men, men…😉
Jo, bilderna är ett axplock av sådant som jag haft svårt att sätta en stämpel på, vilket tycks vara så viktigt, i alla fall i den virtuella världen och som därför landat i abstraktioner. Jag håller med dig om att bilden ”Smirk” är ett gränsfall, kanske slank den med mest för att jag gillar den trots att den har så många år på nacken.
Bilden ”Skin”, som också har många år på nacken tycker jag är ett ganska bra exempel på det jag skriver att man som fotograf kan skapa en helt annan känsla, eller reaktion på något hyggligt alldagligt, beroende på hur man väljer att ”förpacka” sin bild, eller beroende på vilket utsnitt man väljer. Bilden är inte särskilt mycket manipulerad med, utan ganska rak på sak. Jag tog den i Slakthusområdet, på den tiden då det fortfarande fanns slakterier där (nu har ju platsen förvandlats till ett hipster-område). Och det är självklart inget skinn på bilden utan en detalj av ett ”draperi” av gummi som hängde framför en dörr in till ett av slakterierna. Så på sätt och vis finns där en koppling till skinn, och till obehagligheter (i alla fall när jag tänker på hur det doftade där).

2024-02-03 10:06   Fredrikpersson

Hej Samuel,

Tack för intressant och tankeväckande läsning. Jag tycker att det är upplyftande med blogginlägg som går lite djupare och som kräver inkoppling av hjärnan.

Din text fick mig såklart att fundera på vad "abstrakt" och "abstraktion" egentligen betyder. En "abstraktion" för mig är att plocka bort delar från till exempel en text eller en bild för att göra den mer allmängiltig eller subjektiv. Som att generalisera men på ett smart och genomtänkt sätt. Jag skiljer abstraktion från rena fantasialster på så sätt att abstraktionen relaterar till något (det som abstraheras), även om gränsen nog ofta är otydlig.

Fastnar för "Smirk" bland bilderna. Speglingen av den röda väggen(?) i vattenpölarna är lite kuslig men gör samtidigt bilden mycket mera uttrycksfull.

/F

Svar från Poromaa 2024-02-03 11:34

Precis så, Fredrik, en abstraktion relaterar till något, frågan är dock vad? Gränserna är rätt diffusa trots allt, jag menar även en abstrakt bild relaterar till något, så inte helt lätt att dra tydliga gränser. Kanske var det precis det som Konkretisterna försökte göra, utan att egentligen hamna helt rätt (i alla fall som jag ser det). Jag gillar i alla fall din tanke där med att ”plocka bort”, för att göra en text, eller en bild mer allmängiltig, eller mer subjektiv, det kan ju fungera ”i båda läger” så att säga, och kul att du gillade att läsa.

/Samuel

2024-02-03 10:08   Vibybo

Bilder som inspirerar mig.

Svar från Poromaa 2024-02-03 11:35

Tack så hjärtligt, Stefan.

/Samuel

2024-02-04 11:34   mombasa

Tack för en text att sätta tänderna i. Tankeväckande och på något sätt viktig i ett bildlandskap som blir alltmer flackt där betraktandet av bilder blir mer och mer en fråga om sekundsnabbhet och kvantitet än reflektion och kvalitet.
/Gunnar S

Svar från Poromaa 2024-02-04 20:08

Tack själv för att du tog dig tiden att läsa, och jag håller verkligen med dig. Antar att det är den digitala världen, där allt helst skall gå så snabbt som möjligt, som bär ansvar, eller i alla fall gjort att människor inte riktigt klarar av det där med att verkligen tänka efter. Helst skall det vi konsumerar inte ta längre tid än en några sekunder på en mobilskärm, och så scrollar vi vidare till nästa bild, eller nästa video.

/Samuel

2024-02-05 12:57   morgondotter

intressant text för en som sysslar just med abstraktion
ja, naturligtvis för andra också
grupper med abstrakta fotografier har sällan ens abstraktioner

det verkar finnas en beröringsrädsla begraven här

fotografi måste, inbillar jag mig, vara en avbildning av något konkret, en slags minnesbank i antingen s/v eller färg
gärna något som vi kan förställa oss, minnas mm
det skall helst vara vackert, estetisk, konstnärligt, berörande
bortsett från porr och perverterade bilder

en slags måsten inom fotografin
så upplever jag det
som alltid har experimenterat med fotografiet, nu i 65 år
alltid sysslat med abstraktion

jag tycker ju att det är roligare med den inre resan en bild kan ge
än själva bilden

du skriver " jag kan också välja att avbilda det jag ser på ett sådant vis att länken mellan det sedda och det förnimbart verkliga blir mindre tydligt, antingen genom de val jag gör eller genom att manipulera med fotot. Fast det är fortfarande en avbildning av något jag sett i verkligheten omkring mig, manipulerat eller inte"

där finns en sak att tänka på
om jag i framkallandet av filmen påverkar materialet
filmen, så den visar något annat än det tagna
belyser fotopappret med det som skapats ur filmen
en annan bild kommer fram - en som skapats av det fotograferade objektets rörelser i materialet av bla kemisk påverkan, tid, temperatur och rörelser

vad är det då för en bild?

/inger

Svar från Poromaa 2024-02-05 19:24

Ja, det där är ju intressant Inger, om någon slags slump är inblandad i processen, såsom vad tid gör med en film, eller ett material, eller andra saker som du påverkar medvetet i ett mörkrum (digitalt, eller analogt), som egentligen inte direkt har med själva fototillfället att göra. Du har visserligen varit någonstans och tagit dina bilder, men låter nu helt andra saker styra i själva processandet av filmen, så tolkar jag ditt resonemang i alla fall.
Frågan är om spår av ditt fotograferande fortfarande finns där, eller inte? Om inte, om du fullständigt lyckats med konststycket att sudda ut alla spår av det du fotograferade, och det som nu finns kvar och blir fundamentet för nya bilder är resultatet av kemiska processer och tid, men också ett hantverk och en medveten tanke i mörkrummet ja då kanske man kan säga att de färdiga bilderna är något annat, i alla fall rent tekniskt och vad det då är, ja, det vete katten. Begreppsmässigt abstrakt, ja kanske, det finns ju trots allt en avsändare, en medveten tankeprocess bakom verken, och även ett hantverk, visserligen en del slump och inga spår av något förnimbart verkligt som du sett i den fysiska verkligheten, men slumpen är ju trots allt alltid en faktor även när du tar den där bilden med din kamera. Om du däremot på något vis lyckades med att låta slumpen styra hela den kreativa kedjan, alltså om du på något märkligt vis kunde stå vid sidan av och låta slumpen skapa egna bilder, ja då kanske man skulle kunna säga att det är bilder som utvecklats ur sin egen naturliga resurs, fast det är ju trots det du själv som kommit på idén att stå vid sidan av och låta slumpen jobba på egen hand, så i den bemärkelsen är det väl fortfarande abstrakta verk…?

Men om det nu är så att det du fotograferat på plats finns kvar, vilket jag ser som troligast om än bara som svaga ekon, kanske till och med ett eko av alla bilderna på filmrullen ja då skulle jag i alla fall fortfarande kalla det för fotografiska abstraktioner. Det gäller också om du använder fragment av fotografier och fogar samman dem till nya bilder digitalt. Kamera och seende finns där som bottenplatta, eller som bildens ”undermålning” om inget annat.