Just nu tänker jag på

R.I.P — Boken

Ja då var det dags för den andra boken av fyra. Ja, det blir nog fyra nya böcker så småningom även om jag tidigare nämnt att jag jobbat med tre (fast jag har fuskat med en fjärde också, lite i smyg). Återkommer till detta så småningom, men nu till denna som äntligen är klar.

Den här boken bygger på ett projekt som jag redan skrivit en hel del om här — ett rivningsprojekt i Årsta strax söder om Stockholm — så jag kommer inte orda så mycket mer om projektet i sig. Läs gärna mer om det i tidigare blogginlägg om du vill veta mer. Däremot har jag tänkt en hel del på det här med att göra böcker, och hur den processen förändrats för mig genom åren.



Jag satt häromdagen och tittade igenom alla böcker jag gjort och det har blivit många, kanske lite för många skall jag villigt erkänna. Men jag älskar att göra böcker precis som jag älskar att jobba med bilder. Bokformen passar ju perfekt för just foto och även för mitt sätt att tänka kring det här med bild och fotografi. Att jobba med designen av en bok handlar så mycket om form, estetik och berättande. Byggstenar som man även kan ta med sig in i sitt fotograferande och vice versa, som en slags korsbefruktning.

Jag har nästan alltid jobbat i serier när jag fotograferar. Det kan vara kortare små serier av bilder till mer omfattande projekt såsom till exempel i denna bok. Jag kan dock se hur mitt sätt att göra böcker förändrats genom åren. I mina tidiga försök så saknas det ganska mycket av det jag tycker är det allra viktigaste med en fotobok — att berätta med bilder och att ha en genomgripande estetisk idé kring sitt projekt både till innehåll och design.



Hur gör man det då? Ja, jag tror mig i alla fall veta hur man inte bör göra. I mina första trevande försök känns det som om jag mest tänkte på att visa upp bilder och inte så mycket på hur. Jag kan se att det mest handlade om att rada upp dem, gärna så stora som möjligt och gärna bara de bilder jag själv tyckte var bäst. Men vad är bäst?



Jag tänker att att själva idén om att bara visa det man själv tycker är bäst ofta inte fungerar så bra vare sig i bokform, eller på en utställning för den delen. Jag förstår att det kan låta lite märkligt, jag menar det är väl självklart att man vill visa sina bästa bilder. Jo, det vill man ju, men kan man alltid vara så säker på att det man själv gillar mest alltid är det bästa för bokens idé, kanske kan det finnas en viss vits och framförallt spänning i att ibland blanda in de där bilderna som skaver i en.

Det är ju också så att bara plocka ut det bästa lätt kan leda till att bilderna tar ut varandra. De riktigt bra bilderna kan ibland behöva umgås med kanske mindre bra bilder för att verkligen lysa. Dessutom kan mindre intressanta bilder, eller i alla fall de där som skaver, behövas för själva berättandet och kanske för att skapa ett visst motstånd och en viss spänning för läsaren. Precis på samma sätt som en bild kan behöva vissa skevheter för att sätta igång processer hos betraktaren.

Jag kan också se att det där med att bara rada upp den ena bilden efter den andra, utan att egentligen tänka på hur bilderna pratar med varandra, gör att boken blir ganska trist att bläddra i. Man känner ingen medveten hållning, ingen idé om varför. Det blir lite som att titta på en anonym grupp soldater som marscherar fram och tillbaka i all oändlighet. Visst de kanske håller fin rättning i ledet, de kanske har tjusiga uniformer på sig, men i längden — hur kul är det att titta på?



Jag tänker på min bokserie Urban Walks och hur utmanande det har varit med varje bok i den serien (är uppe i fyra snart). Bilderna i Urban Walks spretar något oerhört eftersom de just är tagna under mina vandringar i alla möjliga typer av urbana miljöer. De är mer som insamlade exempel på urbaniteter, utspridda och ganska fritt versifierade betraktelser, från allt möjligt jag stött på och stöter på i den urbana miljön. Bilderna rör sig dessutom ofta ganska fritt från abstraktioner till rena miljöbeskrivningar.

Jag har också en grundläggande idé med mitt urbana samlande och det är att försöka undvika att vara platsspecifik. Var bilderna är tagna är egentligen ganska ointressant, ja kanske inte alltid men när det handlar om Urban Walks så är det urbaniteten i någon slags konceptuell bemärkelse det handlar om, inte var bilderna är tagna. Det gör att den bokserien är allt annat än en dokumentation av platser jag besökt utan snarare en dokumentation av mina idéer kring urbaniteten.

Så när jag sitter och skall sätta ihop en bok med dessa bilder, ofta väldigt många bilder dessutom, eftersom själva idén med bokserien handlar om att presentera bilder över tidsperioder på flera år som ett slags bokslut, ja då blir det oerhört viktigt att söka efter sammanhang, att hitta ett samtal mellan bilderna även om de kan vara tagna på helt olika platser i världen och i olika skeden av mitt liv — Det är utmaningen, att inte bara rada upp utan att hitta sammanhang, estetiska eller konceptuella för att lyfta bilderna och göra boken intressant att bläddra i.

Då är det på sätt och vis lättare med böcker såsom denna, där alla bilder utspelar sig på samma begränsade yta och där själva berättelsen är sammanhållen i sig. Men utmaningen här har varit att hitta fram till den känsla jag haft för platsen och att beskriva detta så att den kan bli någorlunda intressant för någon annan än jag själv.

Initialt hade jag en idé om att genom mina bilder försöka berätta om den förvandling platsen genomgått från blomstrande Industri till vad den är nu — en slags tomhet som väntar på ett nytt kapitel. Men under arbetets gång insåg jag mer och mer att den idén skulle jag bli tvungen att skrota. Jag hittade helt enkelt inte en enda bild i den enorma mängd bilder jag har från platsen som egentligen beskriver det där med blomstrande industri.



Jag har ju som sagt fotat där under så många år, långt innan det blev en övergiven plats och till sist ett rivningsprojekt, men alla bilder jag tagit där känns som de var tagna på en övergiven plats, även de som jag tog när industrin blomstrade, så att säga.

My bad, helt enkelt och ett resultat av hur jag fungerar som fotograf och vad jag undviker rent generellt i mitt fotograferande — att inkludera människor, att beskriva händelser när de händer, att ha en dokumentär hållning — Så berättelsen i den här boken fick bli en känslomässig resa, ett avslut och ett sorgesamt avsked istället, och nu när jag ser resultatet så känns den idén mer sann mot mig själv som fotograf och konstnär.

Det har också varit spännande att laborera lite mer fritt med formen i den här boken. Jag har ju en grund som serietecknare. Ja, nu var det ju väldigt längesedan som jag ägnade mig åt att teckna serier, men på något vis förstår jag, när jag tittar på hur själva estetiken och formbygget blev, att min förkärlek för serier har fått ta plats igen. Serierutans återkomst, helt enkelt…😊

Jag gör ju mina böcker hos Crimson numera. Förr använde jag Blurb, men det blev mest bara bökigt och alldeles för dyrt. Crimsons programvara för att bygga böcker har sina fördelar med hur enkelt det är att formge i programmet, men det finns en hel del begränsningar också kan jag tycka när saker och ting skall vara så enkla som möjligt. Dels så kan man inte välja ett format på sina bilder som inte har en förstörande kompression, såsom till exempel TIFF eller PSD, utan är hänvisad till JPEG, dels så känns utbudet av papper ganska begränsat. Fast det där med papper kanske mer har att göra med att jag väljer Lay Flat bindning.

I vilket fall som helst så finns det faktiskt en möjlighet att använda sig av andra bildformat än JPEG, fast då får man bygga boken med hjälp av InDesign och ladda upp det hela till Crimson som PDF, men det skulle kräva en licens för Adobe InDesign, vilket jag inte har i nuläget, men å andra sidan det kanske blir nästa steg i utvecklingen för mig. Vi får se om jag tycker mig ha råd med det någon gång och att det är värt kostnaden.



 
Till sist lite fakta om boken. Den är på 62 sidor och har 73 högupplösta bilder printade på matt fotopapper. Boken är 28 X 28 cm och är bunden i Lay Flat teknik. 

2025-05-25 14:13   PressPlayOnTape

Imponerande projekt, eller kanske resa genom alla dina projekt och lärdomar.

Jag har också gjort böcker hos Blurb men också tyckt att det varit lite onödigt dyrt. Vore kul att höra mer om dina erfarenheter och jämförelser mellan Blurb och Crimsons böcker som jag aldrig testat.

Svar från Poromaa 2025-05-25 15:04

Tack så hjärtligt, Conny. Ja jag gick nog främst över till Crimson av praktiska skäl. Jag bor väldigt nära deras lokaler och därför är det så enkelt att bara åka och hämta när man printat något, som i det här fallet en bok. Dom är också hyggligt snabba att leverera. Vad gäller deras priser så är dom ju också relativt dyra på till exempel böcker, inte riktigt lika dyra som Blurb dock, men inget är som sagt gratis här i världen tyvärr. Så har man för avsikt att sälja böcker, så tycker nog jag att det blir väl dyrt för en eventuell kund att köpa en bok om jag som producent vill få ut lite vinst. Men så är det ju med print on demand, det blir dyrt. Man kan ju dock göra som jag gjort vid några tillfällen och printat en mycket begränsad upplaga, signerat och numrerat den och sedan sålt böckerna mer som konst. Det har funkat bra för mig i samband med utställning, eller boksigneringar, jag har sålt slut på upplagan och fått ut en bra vinst på försäljningen, men annars så gör jag nog böckerna främst för mitt eget höga nöjes skull.

Jag tyckte nog att Blurb var bättre såtillvida att de hade ett betydligt större utbud av tjänster vad gäller böcker. Alltså utbudet av papper och kvalitéer på bindningar och sådär. Dessutom kunde man jobba med icke komprimerade filformat såsom TIFF i sina böcker, för att vara säker på maximal kvalité. Men som sagt deras priser och böket med frakt gjorde att jag bytte.

Nu har jag egentligen bara använt mig av Crimsons LayFlat bundna böcker och har därför ingen erfarenhet vad gäller andra varianter av böcker. Skall testa deras övriga utbud någon gång för att se vad som finns och hur böckerna blir. Jag printade en bok på Blurb i deras variant av LayFlat, med det var väldigt märkligt, de hade helt enkelt bara klistrat papperet på kartong och sedan bundit den. Kändes oerhört oproffsigt. Men det här var längesedan så det har säkert blivit bättre nu. Crimsons variant som jag använder fungerar alldeles lysande och ser väldigt bra ut, men med den begränsningen att man bara kan välja en papperstyp, alltså vanligt fotopapper, antingen matt eller blankt.

2025-05-25 14:23   morgondotter

intressant att läsa din text
serietecknare, ....
jag förstår ditt behov av den där samlande produkten
påminner om
den konstutställningar har med projekt

bilder hängande på rad bara för att visas fram blir jag trött och mätt av
samma storlek, samma ram

konstprojekt bla med foto är oftast intressanta, dom ger mig en upplevelse, en resa och en eftertanke
ställer frågor, berättar något

dina böcker har jag några av, minns du dom abstrakta bilderna du gjorde i den ena boken - vackra är dom

dina rivningsprojekt, London och Cypern
dekonstruktion och förfallets skönhet har blivit, som jag ser det, lite av din grej

jag sökte förr efter spår av mänsklig aktivitet i dom bilder jag tog
nu funderar jag på att bygga upp scener som talar för sig själva
- scener som skapas ur min livsberättelse
svårt att renodla skarpt men har några som jag ser gestaltningen av
en stillastående film där betraktaren skapar filmens innehåll och bilderna blir rörliga

bortsett från min parentes

sorgen märks tydligt i dom bilder du visat
och det sägs ju att genom konstnärens bilder finns alltid spår av konstnären själv
en ärlighet i förmedlandet känner jag alltid har en egen kvalitet
-
det blir nästan som en kontakt och boken andas ett liv
det är kvalitet Samuel
modigt, vackert och livgivande hopp

hälsningar
/inger

Svar från Poromaa 2025-05-25 15:25

Åh, tack så jättemycket, Inger. Jag blir så glad att du känner något och känner av spåren av mig i mina bilder. Det är ju det man alltid strävar efter, i alla fall jag och många av oss som jobbar med konst. Så du har verkligen en poäng i att spåren av mänskligt liv i till exempel mina bilder (det jag alltid söker efter) också, och kanske egentligen framförallt handlar om mina egna spår, det jag lämnar efter mig i bilderna. Om det går fram och finns kvar hos betraktaren, så har jag lyckats — alltså att beröra en annan människa.

Jag vet att vi brukade diskutera det där med det personliga uttrycket när jag var poolvärd för uttryck för hundra år sedan och jag minns hur viktigt och utvecklande de diskussionerna var för oss alla som var aktiva inom poolen. Jag vet att jag i alla fall lärde mig en massa i dessa diskussioner. Tyvärr så pratar nästan ingen längre om detta numera, eller så hör jag inte vad som sägs. Jag saknar i alla fall det ibland.

Men du framhärdar i alla fall, och även jag… ibland…😉så stort tack för det Inger.

2025-05-25 14:58   LGS

Ett tips. Om man vill komma undan billigare kan man anmäla sig till Fujifilms nyhetsbrev. Lite då och då kommer det erbjudanden om 40 eller 50 procents rabatt på fotoböcker. Jag gjorde själv en lay flat-bok i storlek 29 x 29 cm i mellandagarna. Med 50 % rabatt blev den mycket prisvärd.

Svar från Poromaa 2025-05-25 15:08

Okej, det låter ju bra. Skall kolla in det... tack för tipset.

/Samuel