Just nu tänker jag på
Verklighetens scenografer
Jag tänker ibland på ett blogginlägg jag läste för många år sedan, skrivet av en av mina fotokompisar. Han resonerade kring vad som är viktigt att ha med sig när man fotograferar – inte bara i kameraväskan, utan i största allmänhet. Överst på hans lista stod något så enkelt som fotriktiga skor.
Det där kan jag verkligen skriva under på – i alla fall om man fotar på det sätt som både han och jag gör. Det blir nämligen mycket vandring och ärligt talat så tycker jag att det bara blir mer och mer av den varan och mindre av att verkligen hitta det där som griper tag i en.
2011
Men det finns något positivt med det också. Långa promenader ger både motion – vilket jag definitivt behöver – och tid att tänka. Och just det där, att få tänka, att bära med sig idéer och funderingar, är för mig minst lika viktigt som att ha bra skor. Så fungerar jag.
Jag behöver bygga idévärldar, ofta i projektform, kring det jag gör, även om de ibland bara blir luftslott som snabbt blåser bort i vinden. Men det till trots är jag övertygad om att det är den medvetna tanken kring estetik, form, innehåll – och det personliga i bildspråket – som är avgörande för att man överhuvudtaget ska ha en chans att synas eller det viktigaste av allt — kunna beröra.
Så ja – fotriktiga skor är viktiga. Men en medveten blick och tanke bakom kameran är kanske ännu viktigare.
2014
Nå, varför pratar jag om det här nu? Jo, ju mer tid jag tillbringar här på Fotosidan, desto mer längtar jag efter inspirerande samtal om själva bildskapandet – idéer, tankar, visioner. Fler diskussioner om fotografi som uttrycksform, och kanske lite mindre fokus på tävlingar, betyg och innehållet i våra kameraväskor.
Nikkor Z 28–400mm f/4–8 VR (ISO 200/stativ)
Visst, en kamera behövs förstås för att fotografera – det säger sig självt. Men nog är vi fotografer väldigt fixerade vid utrustningen. En snabb titt här på sajten räcker för att se det: mängder av artiklar och diskussioner handlar om kameror, objektiv och kringutrustning – men hur många handlar om bildens idé? Kanske, om man ska vara lite cynisk, beror det på att tankar om bild och berättande inte genererar lika mycket klick som nya produktlanseringar.
Nikkor Z 28–400mm f/4–8 VR (ISO 200/stativ)
Jag har själv tänkt mycket på det här – särskilt eftersom jag, om jag ska vara helt ärlig (och det ska man ju vara), också älskar att grotta ner mig i pryltester och jämförelser. Jag vet att det kan verka kluvet – kanske även med inslag av lite dubbelmoral – och visst är det så. Därför har jag också försökt förstå vad det egentligen är med alla dessa blanka, högpresterande maskiner som lockar så?
2014
För jag tror inte – inte ett ögonblick – att bättre utrustning automatiskt ger bättre eller mer intressanta bilder. Det krävs något mer. Någon bakom kameran som har en idé, en känsla, en medvetenhet i sitt hantverk. Jag ser det hela tiden: det räcker inte att ha dyr utrustning. Alla är inte fotografer bara för att de bär på en kamera för tiotusentals kronor.
Och samtidigt… så kan jag ändå inte låta bli att sukta efter prylar jag sällan har råd att köpa.
Nikkor Z 28–400mm f/4–8 VR (ISO 3200)
Nikkor Z 28–400mm f/4–8 VR (ISO 1000)
År 2018 behandlades jag för cancer i svalget. Det blev cellgifter – men framför allt en extremt tuff strålbehandling, en så kallad maxdos, med strålning i halsregionen varje vardag under sex veckor.
Nikkor Z 50mm f/1,8 S (ISO 160)
Behandlingen lyckades – jag blev kvitt min cancer, gudskelov – men den lämnade också efter sig biverkningar som jag kommer att få leva med resten av livet. En av de mest påtagliga är en nervskada i det nervplexa som sitter i höger axel. Den påverkar både muskler och rörelseförmåga i min högra arm och hand.
Resultatet: kraftigt nedsatt finmotorik, cirka 40 % förlorad styrka och rörelse i armen. Det har – förstås – fått konsekvenser för hur jag fotograferar.
Nikkor Z 28–400mm f/4–8 VR (ISO 640)
Numera har jag helt enkelt inte orken att släpa runt på alltför många eller för tunga grejer, även om jag fortfarande vill ha så högpresterande och högkvalitativa prylar jag kan – inom rimliga gränser.
Nikkor Z 50mm f/1,8 S (ISO 160)
Nu är det viktigare med mobilitet, lätthet och enkelhet, och jag har därför bytt bort ett antal tunga, men fantastiska objektiv och ersatt dem med ett lätt, kompakt allround objektiv, som visserligen inte är lika fantastisk vad gäller optiken, men mobiliteten och enkelheten väger över till min fördel just nu.
Och med det sagt: jag har äntligen varit ute och testat min nya ”leksak” – och det för oss fram till själva kärnan i det här inlägget. Det som verkligen betyder något: fotograferandet, idéerna och känslan.
Nikkor Z 28–400mm f/4–8 VR (ISO 640)
Jag funderade länge på vad jag skulle fotografera för att testa mitt nya objektiv – och samtidigt göra något som verkligen engagerar mig på ett idémässigt plan. Då kom jag att tänka på ett gammalt projekt jag jobbade med för många år sedan. De första bilderna i det projektet togs redan 2011 – några av dem finns också med i det här inlägget.
Projektet heter Underneath och kretsar kring något av det mest urbana jag vet: broar och viadukter. Det handlar om att söka sig in under dem, in i de rum och scenerier som uppstår i skuggan och skyddet av deras strukturer – platser vi ofta bara ser i ögonvrån, eller undviker helt.
Nikkor Z 24-70mm f/2,8 S (ISO 400)
Jag insåg snabbt att just dessa lite dunklare miljöer kunde passa bra för att testa det nya objektivet, som har den inte helt obetydliga nackdelen att det är ganska ljussvagt.
Nikkor Z 28–400mm f/4–8 VR (ISO 3200)
Objektivet i fråga är ett Nikon Nikkor Z 28–400mm f/4–8 VR. När jag bytte till mig det förstod jag direkt att jag nu måste börja förhålla mig till något jag tidigare knappt behövt tänka på: ISO. Det är en ny utmaning – rolig, men också smått frustrerande.
Det handlar mest om att hitta balansen mellan skärpa och brus, och att förstå hur digital brusreducering påverkar skärpan negativt. Men utöver det är objektivet faktiskt ett riktigt trevligt verktyg att jobba med. Förvånansvärt lätt och kompakt, särskilt med tanke på det breda zoomomfånget och den solida byggkvaliteten.
Visst, en intern zoom hade varit att föredra ur skyddssynpunkt, och lite mer ljusstyrka hade inte skadat. Men man kan inte få allt – win some, lose some, som det heter.
Nikkor Z 50mm f/1,8 S (ISO 160)
Vad har då allt detta att göra med rubriken Verklighetens scenografer?
Jo, parallellt med att jag testat mitt nya objektiv och återvänt till projektet Underneath, har jag burit med mig tankar kring fotografi och verklighet – inspirerade av ett inlägg jag nyligen läste här på Fotosidan.
Nikkor Z 28–400mm f/4–8 VR (ISO 200/Stativ)
Underneath handlar för mig om arkitektur och urbanitet – men framför allt om att undersöka och synliggöra platser och strukturer som många bara låter passera i ögonvrån. Mörka, slitna, kanske rentav obehagliga platser, som de flesta undviker. Jag dras till dem, som bina dras till blommorna på ängen.
Nikkor Z 28–400mm f/4–8 VR (ISO 3200)
När jag fotograferar i sådana miljöer – eller egentligen i vilka miljöer som helst – gör jag det utifrån en idé om vad jag vill uttrycka. Jag gör medvetna val. Jag väljer också bort. På så vis bygger jag små scener – utan att fysiskt förändra miljön. Inga arrangemang, inga flyttade föremål. Istället handlar mitt scenografarbete om hur jag ramar in verkligheten i kameran. Det är där, i bildutsnittet, kompositionen och ljuset, som scenen uppstår.
2013
Förr kunde jag ägna mig åt att "möblera om" digitalt i efterhand. Flytta på saker. Ta bort sådant jag tyckte störde. Just nu försöker jag arbeta med det som finns. Det är det som är utmaningen. Jag tar visserligen bort skräp ibland – men mycket försiktigt, och helst inte alls.
Nikkor Z 24-70mm f/2,8 S (ISO 200)
Däremot arbetar jag gärna med ljus, textur och känsla i efterarbetet. Jag försöker förstärka det jag sett och upplevt, inte skapa något helt annat. Och därför, apropå frågan om fotografi är detsamma som verklighet, kan jag svara: nej, det är det inte. Det är – i bästa fall – en representation av hur jag som fotograf upplever det jag ser, och hur jag väljer att uttrycka det.
Nikkor Z 28–400mm f/4–8 VR (ISO 1000)
Jag vill också understryka: bara för att jag använder mig allt mindre av digitalt manipulerande i efterarbetet, betyder det inte att jag har något emot det, eller för den delen har några synpunkter på hur andra konstnärer och fotografer väljer att jobba. Men för mig, just här och nu, känns det spännande att se hur långt jag kan driva fotografiet som media för att nå de uttryck jag vill nå.
Nikkor Z 24-70mm f/2,8 S (ISO 640)
Nu när jag återupptagit arbetet med Underneath och testat min nya "leksak", har jag också passat på att fotografera med några av mina andra objektiv. För tydlighetens skull har jag därför angett vilket objektiv som använts till de nya bilderna i inlägget – för den nyfikne, och för den som kanske vill jämföra resultaten. 
Nikkor Z 28–400mm f/4–8 VR (ISO 200)
Jag har också lagt in några äldre bilder från projektets tidiga år, bland annat från 2011. Där har jag bara angett årtal, inte utrustning – vilket jag vanligtvis inte gör överhuvudtaget. Men eftersom det här inlägget till viss del handlar om just utrustning, kändes det relevant att göra ett undantag.
För mig handlar det dock inte om ”prylen bakom bilden”, inte egentligen – utan om vad bilden berättar, förmedlar och väcker hos den som ser den.
2014
Nikkor Z 28–400mm f/4–8 VR (ISO 320)
Nikkor Z 28–400mm f/4–8 VR (ISO 320)
Nikkor Z 28–400mm f/4–8 VR (ISO 800)
Nikkor Z 28–400mm f/4–8 VR (ISO 320)
Nikkor Z 24-70mm f/2,8 S (ISO 200)
Nikkor Z 28–400mm f/4–8 VR (ISO 800)
Nikkor Z 50mm f/1,8 S (ISO 160)
Nikkor Z 28–400mm f/4–8 VR (ISO 800)
Nikkor Z 28–400mm f/4–8 VR (ISO 800)
Nikkor Z 28–400mm f/4–8 VR (ISO 1000)
Nikkor Z 28–400mm f/4–8 VR (ISO 1000)
Nikkor Z 24-70mm f/2,8 S (ISO 500)
Nikkor Z 24-70mm f/2,8 S (ISO 400)
Add
Mycket intressant och läsvärt inlägg. För visst är det mycket teknik och prylar i fotografi. Jag önskar (också) mer inlägg om fotografi som bild, som kommunikation, om berättande. Att det tekniska sätts i ett kontext som handlar om just det.
/Gunnar S
Nå, jag valde i alla fall att bli medlem igen för att jag ville ha en blogg på svenska och kanske är det också så att ju mer vi medlemmar väljer att kommunicera idéer och tankar kring bild med varandra, kanske klimatet kan ändras, fast jag är nog rätt hälsosamt skeptisk vad gäller det, men vem vet…hoppet är det sista som…😉
/Samuel
Tommy S.
/Samuel
Tack för ett intressant inlägg.
Daniel
Kul att du gillade inlägget och bilderna och tack för din kommentar Daniel…😊
/Samuel
och vilka bilder. jösses, samuel. det är ren, skär njutning att se bilderna i det här inlägget. du har verkligen plockat guldkornen, tror jag bestämt. SÅ jäkla snyggt, även om jag - såklart, har hittat favoriter. 🙏✨🤩
/Samuel
/Samuel
Fotografen Harry Callahan fotograferade efter mottot att han hittade ett "ämne" som intresserade och så jobbade han med det tills dess att han kände att han verkligen "gått till botten" med det, under resans gång öppnades alltid impulser till nya projekt, han var en intressant fotograf värd att kolla om du inte redan gjort det.
Detta med prylar ja, det är ett kapitel för sig, jag är också lite av pryl och tekniknörd men när det kommer till bilder och bloggande är det som regel ganska ointressant om det inte handlar om någon speciell teknik där tekniken i sig är en viktig del av bilden.
/Affe
För övrigt så gillar jag verkligen att ”snöa in” på saker och även jobba mig igenom en idé på djupet, och visst stämmer det att en idé ofta kan leda vidare till andra idéer, så det är en för mig bra arbetsmetodik. Sedan gillar jag verkligen idén om att ”gräva där man står”, att söka inspiration och kreativitet från den plats där man befinner sig, i livet eller rent fysiskt.
Tack Alf för intressant kommentar.
/Samuel