Just nu tänker jag på
Tegel, tegel och åter tegel
När man som jag fotograferar mycket arkitektur och gärna går in på detaljer spelar det stor roll vilka fasader man har att brottas med. För mig är det i alla fall så. Jag lägger stor vikt vid textur och känslan av stoff. En fasads yta är helt central för mig och spelar faktiskt många gånger huvudrollen i mina bilder.
Thesis of Bricks
Därför måste jag erkänna att jag har en stark och djupt rotad kärlek till tegel – men då ska det vara handslaget. Maskinslaget tegel är för perfekt och tillrättalagt och lämnar inga spår av den mänskliga handen. Så tegelfasader med handslagna stenar ska det vara, vilket tyvärr verkar bli allt ovanligare. Ärligt talat vet jag inte ens om det hantverket finns kvar nu när allt räknas i kronor och ören. Ett hantverk håller kanske på att försvinna helt, eller så är det bara jag som målar fan på väggen. Jag har i alla fall ännu inte sett någon modern tegelbyggnad uppförd med handslaget tegel. Fast det finns säkert någon någonstans, och det vet säkert någon av er bättre än jag.
Radhus
Nå, om jag ändå ska nörda ner mig rejält i det här med tegel måste jag bara nämna det gula fasadteglet, en sort som var omåttligt populär under 70- och 80-talet.
Det är lätt att känna igen en fasad murad på 70-talet jämfört med en från 80-talet. På 70-talet var det främst handslaget tegel som gällde. Fasaderna blev då lite mer levande och den gula tonen drog åt det grönaktiga, lite murriga hållet, vilket gör att de – åtminstone i mina ögon – ofta upplevs som smutsiga (och då inte i positiv bemärkelse). Och så har vi mexiteglet, som verkligen var i ropet då. Jag tänker inte säga mer än så, men min tystnad borde säga allt om vad jag tycker om den sortens tegel.
Transilluminated
Det gula fasadteglet från 80-talet är lätt att känna igen. Stenarna var nästan alltid maskinslagna och strängpressade, vilket gav de där otvetydigt perfekta och utslätade fasaderna. Livlösa och pissgula, helt enkelt.
För den som undrar tillverkas strängpressat tegel genom att formbar lera pressas fri från luft genom ett rektangulärt munstycke. Lersträngen kapas sedan maskinellt med en tråd till exakta format. Resultatet blir ett mycket tätt, slätt och formfast tegel med skarpa kanter. Metoden används till både fasadtegel och takpannor.
Cactus
Men varför pratar jag så mycket om just gult fasadtegel? Jo, i många av de industriområden där jag rör mig och fotograferar finns ett överflöd av byggnader uppförda under 70- och 80-talet, och därför får jag ofta brottas med gult fasadtegel. Det drar ner nöjet en aning, men å andra sidan vägs det upp av att jag älskar arkitekturen från den tiden. Den strama, trista, fyrkantiga arkitekturen, som säkert hämtade en del inspiration från öst, bidrar verkligen till de stämningslägen jag vill åt i mitt fotograferande.
Faint
Till sist måste jag bara få nämna mitt absoluta favorittegel, nämligen det engelska teglet. Det är en typ av fasadtegel med rustik, handformad och mörkt bränd yta. Murar och fasader i England är vidunderligt vackra. Färgskalan, som drar åt umbra och mörkockra i stället för det svenska rödbruna, ger fasaderna en skön tyngd och ett mörker som alltid är intressant att arbeta med, både fotografiskt och känslomässigt.
At The Corner
Nå, nu till varför jag har babblat hål i huvudet på er om tegel. För drygt en vecka sedan var jag och min älskade Tina på besök i hennes födelsestad Eskilstuna, bland annat för att träffa hennes syster. Vi bodde på Home Hotel Bolinder Munktell, som ligger i den del av Eskilstuna som kallas Munktellstaden – ett gammalt industrilandskap som jag skulle beskriva som en slags miniatyrversion av Norrköpings industrilandskap. Hotellet ligger i de lokaler som tidigare tillhörde BM-Volvo.
Intrusion
Hotellet var trevligt, men kanske en aning opersonligt om du frågar mig. Omgivningarna bjöd däremot verkligen på tegel – ja, rent av "tegelporr" för en skruvad individ som jag – med underbart vackra, gamla men fortfarande högst levande industribyggnader från förr. Visserligen är området gentrifierat och byggnaderna används inte längre för industri, men mycket av den gamla känslan finns fortfarande kvar.
Secrecy
Det mesta av den industriella skitigheten har visserligen sopats bort, men jag kände ändå att jag kunde hitta ett sätt att komma åt en känsla, vilket är det allra viktigaste. Och så fick jag förstås verkligen gotta mig i tegel. Om jag har rätt eller fel i det där med känslan får ni avgöra. Bilderna i det här inlägget är i alla fall från Munktellstaden.
Så håll till godo.
Night Passage
Splash
Turn Around
Line
Domino Theory
Defibrillate
Code Breaker

Min far var murare och fixk sin första kontakt med tegel som hantlangare på etr tegelbruk i Skåne, som ung tonåring.
Handslaget tegel är vackerr och dina bilder är fina och väcker minnen, mina 84 år till trots. Tack.
Vad kul att höra att det finns ”tegelkompisar” därute. Jag tycker definitivt att du skall grotta ner dig i Göteborgs tegelmurar. Det låter spännande och stort tack för att du gav texten och mina bilder en liten stund…😊
/Samuel
Hälsningar Lena
Men oj Lena, tack så jättemycket. Vad glad jag blir att jag lyckades inspirera lite. När jag skrev inlägget tänkte jag nämligen snarare på att det här nog blir i överkant nördigt. Men så här kan faktiskt mina tankar sväva iväg ibland, och tegel är verkligen något alldeles extra om man bara tittar lite extra noga…🤗😊
/Samuel
jag uppskattar också informationen om tegel, och håller dessutom med att det gula teglet inte alls är lika kul eller fotovänligt som bruksteglet. fast jag tror att du har nördat ned dig mer än jag i hur tegel blir till.
och när det gäller bilderna - jag tycker att det är hur kul som helst att se hur lika, fast ändå oerhört olika, vi närmar oss exvis tegel. jag har lättare att ta till mig vissa bilder, medan andra svävar lite längre bort från mig. bild nr 1, 6 och 7 fastnar särskilt, för de ligger enormt nära hur jag själv troligen skulle ha sett och fotograferat just det stället.
SÅ kul att se! 🙏
Tack Malinka. Kul att du gillade mitt djupdyk in i tegelporrens värld. Jag anade nog att vi har ytterligare en gemensam punkt där, fast vi mycket riktigt närmar oss ämnet på lite olika vis, vilket i sig känns bra.
Jag vet att jag nördade ner mig rätt rejält den här gången i teglets underbara värld, men det var rätt intressant faktiskt att ge sig hän, inte bara till själva gestaltandet utan även till tekniken kring det hela. Jag lärde mig en del, vilket ju aldrig är fel.
Jo, gula tegelfasader är ett gissel, funkar uselt i färg för den pissgula tonen, funkar uselt i svartvitt för att de tenderar att bara bli urblekt och trist. Ingen höjdare, men, men, man får ta vad som erbjuds…😎
det här är enbart relevant i fråga om färg, men - västerås slott har en relativt mörk ockrafärg på utsidan, medan slottsgården är - gul. 🤦🏻♀️ där har jag fotograferat många brudpar i mina dagar, och det är helt hopplöst.. i färg slår det gula ut ALLT annat, så även människorna blir gula i ansiktet. utsidan på slottet funkar bättre, men den där mörka, mer eller mindre orange-bruna färgen tar över rätt kraftigt, den också. den enda fördelen där är att det finns grönt i träd och gräsmattor, som liksom jämnar ut färgsticket en hel del.
det finns liksom skäl till varför jag föredrar svartvitt. 😅 då behöver man inte fundera särdeles över såna saker. förutom när det gäller gult tegel, för det blir så vansinnigt grått och är jättesvårt att få till bra kontrast i, om man vill ha det. och det vill iaf jag.
Exakt så, men färg är kul, jag lovar...🤪😎🤗
Men jag tar ändå med mig din kreativa användning av reflexerna i fönsterrutorna. Här tillför något man oftast bara irriterar sig över i stället en extra dimension i bilden.
Tackar ödmjukast, Ylva. Jag hoppas verkligen inte att hantverket kring tegel och murning håller på att försvinna helt i en tid då pengar styr mer än någonsin. Människan funkar ju tyvärr lite så, får jag en känsla av, att hittar vi en effektivare teknik och metodik så tenderar vi att hellre använda den, särskilt om den sparar tid och pengar. Men hoppet är ju det sista som lämnar en så, vem vet. Låter spännande det där med Marievik. Jag bor ju rätt nära så det skulle vara intressant och höra vart i Marievik du såg den där fasaden?
När det gäller reflektioner så håller jag med dig om att det är något man alltid kan använda kreativt om man så vill, men jag blir lite osäker på vilka bilder du tänker på. Det är en del ”reflektionsliknande” effekter framförallt i de monokroma bilderna, men det är faktiskt inte reflektioner utan något som uppstår med hjälp av flera exponeringar (i det här fallet trippelexponering).
/Samuel